Fett- TV och en påse chippa

Finfina rön i Vetenskapsmagasinet för en mättat fett- älskare som jag.
Idag har jag för övrigt sett en invandrare i en vit Merca. Så nu måste jag tro på det; de finns. Säkert var han på väg till ett jobb han snott från nån etnisk svensk oxå. Gonatt.

Musiklycka

TACK Magnus för att du ledde in mig på musikspåret igen. Inget av det du hade på listan just nu, men ändå.
För övrigt har jag laddat ner några avsnitt av The little mosque on the prairie, en kanadensisk sitcom (skulle jag vilja kalla det) om en nyöppnad moské, inrymd i en småstadskyrka med brist på finansiella medel, och dess församlingsmedlemmar. Förmodligen ingen guldpalm i sikte, men rätt kul, med redneckterroristskräck och dagliga våndor hos muslimer av olika sekulariseringsgrad. Och lagom långa avsnitt oxå, runt tjugo minuter. Utmärkt att klämma in medan man vegeterar lite mellan viktigare göromål, eller kanske som tre-i-rad närhelst man har en stund över för lite lättsamhet. Solen skiner, det är dags att gå ut. Med mp3:an nära hjärtat.

Avsaknad

Jag är i avsaknad av högtidstraditionsgener. Våffeldagen, jul, födelsedagar, you name it - det registreras ingen förändrad aktivitet i hjärnan hos mig vid såna tillfällen. Lite sorgligt kan jag tycka ibland, men det är oxå rätt skönt att slippa skynda sig hem till våffeljärnet efter att ha telefonbeordrat en make/maka/sambo att köpa "aftonbladet och vispgrädde".
Jag är sjuksköterskestudent, fortfarande närmare trettio än fyrtio - men snart inte något av det om det ska löpa på i samma hastighet som det gjort hittills. Och just det finns det ju ingen anledning att betvivla.
Jag har en förkärlek för högljudda diskussioner (och upplever ofta en brist på desamma) och misstänker att jag egentligen är född i mellanöstern alternativt Frankrikes landsbygd (fler tvärparkerade traktorer utanför parlamentet!!!!), inte riktigt uppfyllde decibelkraven och därför blev bortadopterad till den mest ljudstarka av svenska familjer. Odlar en kolonilott mellan arbetspassen om somrarna, resten av året är öppet för diverse hypotetiska aktiviteter, av vilka jag sällan iscensätter särskilt många. Tiden går liksom ändå. Det var nog allt för idag.

Men, se där!

Jag ÄR ju på blogspot!!!! Vad mycket man inte vet. Men då så.

A new hope

Första inlägget efter att slutligen ha gett upp hoppet om min gamla blogg, men det blir kort för jag ska på konstituerande styrelsemöte i bostadsrättföreningen. Suppleant minsann.
Anledningen att jag hamnade här var att jag skulle apa efter min kompis Limaliv och ta in på blogspot.com, men dit gick det inte att komma. Men loggan är ju densamma så det kan väl kvitta. Och det är ju mest jag som läser det jag skriver ändå, så huvudsaken är ju att jag hittar. Och det hoppas jag att jag gör. Nu ska jag lyssna på mina favoritsekunder på Rides Going blank again och rysa en stund innan mötet. På återhörande.