Lite hjärnskador gör väl ingenting...

... bara du inte får skrapsår på handflatorna. Vishetens gudinna måste ha sagt ett sanningens ord till min granne som just gav sig ut på inlines - med handledsskydd men utan hjälm.

Kolonilotten - the place to be.

Där går tiden utan att man märker det, och svetten står som spön i backen på köpet. Lekte att tjälen just gått ur och satte potatis nyss, efter en hel eftermiddags seriöst läsande (jo, faktiskt). Om det vill sig väl kanske jag får färskpotatis när alla andra tar in sina gamla knölar för vinterlagring. Om inte så fick jag iallafall gräva lite.

Ännu en dag.

Bortslarvad. Slut. Över. Det är fantastiskt hur lite man kan få gjort om man bara anstränger sig en smula. Ibland är dagarna bara en transportsträcka mot kvällen, så att man får lägga sig och sova och glömma alltihop. Som nu. Jag går och lägger mig och glömmer att jag har en tenta på fredag som jag inte pluggat till, och att jag står på ständig standby för en eventuell botgöring, eller åtminstone en förklaring. Jag hoppas att jag får chansen. Någonstans inom mig har jag fått för mig att jag förtjänar det.

Annakin Tammerfors.

Undrar om jag inte är finne egentligen. Jag borde sitta i en bastu vid en sjö i skogen och lyssna på melankolisk dragspelsmusik hela dagarna. Men det gör jag inte. Jag lyssnar på Run med Snow Patrol istället. Bland annat. Hör själv så fint det låter. Video ingår även i dagens gratiserbjudande.

Annakin al Fakir.

Skoltrött. Helst skulle jag skita i de sista veckorna. Kanske göra som klasskompisen och ta studieuppehåll tre veckor innan terminen tar slut. Fasen, vad skönt det vore. Men det gör jag ju inte. Ty jag är en självplågare. Eller om det kan vara en gnutta självbevarelsedrift. Ibland vet jag inte riktigt vilket som är vad. Och det kan ju kvitta just nu. Jag bara gör't.

Sluttjutet.

Jorå, jag är utgråten - för den här gången. Men självplågarmusik är det svårt att få nog av. Hör bara på Snow Patrol's Chasing Cars (ni får videon oxå, hos Youtube). Kanhända det vackraste som gjorts i musikväg. Det räcker mer än väl.

Festival-syra.

Siesta! i korthet:

Något jag inte väntat mig att uppleva på en festival (eller någon annanstans):
Hudfärgade nylonstrumpor tillsammans med foppaskor (hur kunde foppasko-psykosen uppstå?).
En mängd människor bärandes (skitfula) glasögonbågar utan glas.

Något jag borde ha kunnat vänta mig att uppleva på en festival, men alldeles hade glömt/förträngt:
Överförfriskade människor dansandes fram i armkrok/bredd.
Trasiga skor och byxor som hålls samman blott av bärarens vilja.
Människor med dålig hållning.
(Företrädesvis) unga män med brallorna så långt ned att de måste gå bredbent för att inte bli barbenta.
Hello Kitty-mode.

Något jag uppskattade:
Laakso, Shout Out Louds, Miss Li, Ed Harcourt, Kristofer Åström. Att åka hem. Jesse Malin blir det inget giftermål med - han var skittrist.

I övrigt dominerade ett kasst ljud, med en bas som kunnat sätta igång vilket ileus som helst. Ingen kan ha gått hem från den festivalen med tarmparalys. Och det är ju bra.

10 mg.

En teori skulle kunna vara att just den mängden citalopram är det som behövs för att jag ska befinna mig i redbart skick. Till och med min cykel verkar vara beroende av medicin, för sedan jag slutade för några veckor sedan har reflexen i bakhjulet börjat vara i vägen när jag ska låsa cykeln. Det har den inte varit sedan jag började äta piller. Märkligt, det där.

Imorgon drar jag till Skåne för att gå på popfestival. Ensam. Märkligt det oxå.

It's not a love song.

Gå hit och lyssna på Song Beneath The Song (och de andra låtarna oxå). NU.
Konstigt hur viss musik kan göra en så totallycklig och totalnere på samma gång. Den låten skulle kunna vara ett helt liv lång utan att det gjorde något.

Bakom lås och bom.

Jag gör studiebesök på en låst psykiatrisk avdelning under helgen. Jag gissar att jag INTE kommer att jobba på ett sånt ställe i framtiden. Till det är jag alltför klen.

The essence of man.

Två små ord, så snubblande nära varandra:

1. prey [prei] verb, prey on jaga, leva på, utnyttja; plundra; tynga, tära på, prey on somebody's mind tynga någon

2.	pray [prei] verb 1 be /for om, för/, be om 2 åld. om jag får be

91 år

skulle mormor ha fyllt idag. Men hon dog i februari, innan jag hann skicka det där brevet jag haft på lut ett tag. Dagen till ära råkade jag välta ner en emaljtratt jag ärvt från henne på en fin assiett jag oxå ärvt från henne. Assietten gick naturligtvis sönder, i tre delar. Det skulle oxå kunna betyda något. Eller inte. Jag lekte att det var ett mariekex och att jag fick önska mig något, som man får göra när man knäckt ett sådant i just tre delar. Hoppas det funkar.

Evangelium.

Smaka där på ett av de vackraste orden i svenska språket. Ingen väckelse på gång, men jag har hamnat i ett Jesus-flöde just nu, med böcker och radioprogram:
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_filosofiskarummet_070422060045.mp3
och Lena Einhorns bok "Vad hände på vägen till Damaskus?". Det kan man verkligen fråga sig.

Mitt favoritord på engelska är för övrigt "scaffolding", ungefär "byggnadsställning". Undrar om det betyder något.

Eller

kanske gifter jag mig med Jesse Malin istället. Inte bara för att han gjort bra musik utan för att han har släppt en skiva med namnet The Fine Art Of Self Destruction. Den skulle man kunna tro att han gjort just till mig eftersom den (och han) dök upp i mitt liv just när jag ägnat en hel helg åt att göra köttfärs av mig själv. Men idag, ja faktiskt redan igår, kunde jag se lite klarare på situationen. Ibland har jag verkligen anledning att tro att det finns en makt som sätter rätt saker i händerna på mig, efter att ha påmint mig om min enkla uselhet. Det är bara att tacka och ta emot och hoppas att jag finner nåd. Hos mig själv i första hand. Och den biten tror jag att jag rott i land just nu.

Taken By Trees.

Gå till http://www.takenbytrees.com/music/, klicka på Lost and Found. Fin låt, det.

No Illusions.

Helgens självplågarlåt, vacker så det förslår, hittar ni här: http://www.78saab.com.au
Den kan man köra på repeat i ungefär sex kilometer på cykel innan man börjar stortjuta, har jag räknat ut idag. Två gånger. Fan vad ont det gör att leva med sig själv ibland.
Tack, min nya superhjältekompis Anna-Karin, för att du bjöd på finfin chiligryta och vin och hjälpte mig på fötter idag. May the force be with you.

När jag blir stor...

... ska jag gifta mig med den som väljer soundtracket till Grey's Anatomy. Jo, det är faktiskt sant.

Bastubad och popmusik.

Ibland är det bra att ha en pensionerad pappa med bil i en sommarstuga långt bort. Då kan man slå två flugor i en smäll. Det tänker jag göra när det flödar som mest ur det musikaliska ymnighetshornet i Hässleholm. Tåg till pappa, inspektera ägorna och bada bastu med honom enligt gammal god sed (men se där; en tradition jag uppskattar!), låna bil under festivaltimmarna, hem och sova i en vanlig säng efteråt. Nästan som tretton rätt på tipset, det.

Häpp!

Kolla in den här: http://www.markan.se/siesta2007/artists.asp?id=artists
En lagom lång och inte alls dyr festival med en massa band man vill höra. Det är bara att vaccinera sig mot ungdomsfylla och åka till Hässleholm om två veckor, det. Jag gör't.

Ingen yatzy direkt.

Father forgive me, for I have sinned.
Hur säger man det på svenska egentligen? Sällan, eller rättare sagt aldrig, har jag sett eller hört en svensk bikt. Men nu är det kanske på tiden: jag har i lönndom anklagat en kär person för att vara en känslomässig dvärg (och sedan skoningslöst outat mig själv). Det är naturligtvis inte alls sant, men jag var arg och frustrerad, och dessutom har jag nog själv en släng av känslomässig gigantism inemellanåt. Inte mycket till försvar egentligen, men som han själv sa en gång: bara för att man är trettiofem betyder det inte att man inte gör ogenomtänkta saker. Det är så sant som det är sagt. Och jag var faktiskt bara trettiofyra på den tiden. Så förlåt mig.

För övrigt anser jag

att alla borde ta sig en lyssning på gamla goda högrysiga Ox4 med Ride. Fy ända in i helskotta vad den är bra. Den som inte gillar den får inte vara med.

200 meter.

Ungefär så mycket garn har jag använt till min första egenhändigt stickade ullsocka. En. Och den är inte ens särskilt lång. En jäkla tid tog det oxå, innan jag fått klart för mig hur man stickar en häl och sedan en tå. Ett halvår, närmare bestämt. Nu har jag ett halvår till på mig att sticka nästa innan det blir kallt igen. Det tror jag att jag klarar nu. Men först ska jag ha sovmorgon. Gonatt.