Miss i skapelsens krona.

Gud glömde att programmera in I Love You, You Imbecile med Pelle Carlberg i var mans hjärna. För jäkla synd det. Det skulle inte finnas krig om den låten kom alla till godo, det är jag helt säker på.

Ovilja.

Nästan synd att det är valborgsmässoafton idag. Jag är så nöjd med min musikmaskin att jag inte vill gå hemifrån. Men saker ska göras - laga fönsterruta i växthuset (som i sin helhet hängde på trekvart när jag kom till lotten igår), styra upp alla småkrukor fyllda med diverse grönska, och säkert nåt mer. Sedan blir det väl korvgrillning eller annat brasrelaterat. Och jag som inte har några traditionsuppskattningsgener, jag mest bara följer med. Korv med bröd är ju alltid gott.

Musiklycka No 2.

Musikmusan Magnus gör ännu en insats för mig och mitt musikliv. En stycken insnöad värmlandstös här. Moonbabies heter bandet, War on sound heter låten och den går runt runt runt här hela helgen. Inte en olycklig tanke på hela 23,5 kvadratmeter.

Tiotusenkronorsfrågan.

Nån gubbe i Uvvessa undrar efter det senaste döda studenter och lärare- dramat hur man ska kunna undvika dödsskjutningar i skolor i framtiden.
VARFÖR gav gud ammerickanerna rätten att bära vapen istället för en hjärna?

Konsumtionslycka.

Efter att ha köpt mig lyckligare igår fann jag den här artikeln i DN idag. Inte fel tänkt det där inte, men det är ju i och för sig inget nytt. Läs och lär.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=640879

Man kan även knarka P1 och få sig fyra minuters vishet till livs i ljudform om man lyssnar till Patricia Tudor- Sandahl i Tankar för dagen:
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_tankarfordagen_070419070046.mp3

Fyllelycka.

Avslutade en praktikperiod igår och fick så fint omdöme att jag var tvungen att fira med en skjorta för femhundra spänn och en vardagsfylla med en kompis som inte sett en fylla på nära håll sedan hon fick barn tror jag. Och det var inte igår jag själv såg en fylla på nära håll heller, åtminstone inte min egen. Välförtjänt för oss båda, och riktigt, riktigt trevligt. Fler spontanfyllor med vänner åt folket är min önskan. Eller åt mig iallafall. Det händer på tok för sällan att jag blir full klockan tre på eftermiddagen en vanlig onsdag. Men så kanske det måste vara när man bor hela åtta kilometer från närmsta kotte man känner som man kan göra sånt med. Inte konstigt att det går bra för mig i skolan och att jag hinner tjäna drygt en halv normal (för min bransch) årsinkomst trots att jag pluggar på heltid. Jag har ju inget liv. Men jag har en blogg. Tur det.

Rufuslycka. Cykellycka.

Det var fasen vad mycket lycka det är i luften så här års. Nästan lite övermäktigt vissa stunder. Rufus Wainwright skönsjunger inför min stundade cykeltur till cykelverkstaden. Faktiskt hade jag mig en liten cykelolycka för några veckor sedan då jag och cykeln gled i skön harmoni några meter på en lång isfläck. Inte en skråma på mig, men hojen fick sig en rejäl törn baköver växlarna och jag har sedan dess tuggat mig fram genom tillvaron på en cykel som inte tål minsta belastning på pedalerna. Den där gamla skräckdevisen om att barn är mjuka och bilar hårda - vad betyder den egentligen? Jag har nu dragit slutsatsen att ju hårdare man är, desto mer skadad blir man när man får sig en smäll. Vi får väl se hur länge den teorin håller. Jag köper mig ändå en ny hjälm inför inlines- debuten idag.

Kaffelycka.

Inte mycket som slår en egenhändigt framställd finfin latte (serverad i mjölkskumningskärlet för att spara disk) efter en ruskigt effektiv tvättstuge- sejour på förmiddagskvisten. När jag blir stor ska jag bli strateg och kaféinnehavare. Jag kommer att servera finfint kaffe klädd i skärpförsedd sköterskerock och kilklack. Första hjälpen ingår.

Ankeborgs skräck.

Jag borde kanske försöka fixa till ett par (sol)glasögon som bara är så stora som såna där solarieögonskydd. Noterar att jag än en gång ser ut som en av busarna i Björnligan - fast tvärtom - efter en dag med glasögon i vårsolen. Det är bara att vänja sig, för det kommer förmodligen att kvarstå ända in i september. Större problem kan man ju ha, men jag har inga just idag.

Bukettlycka.

Tagit in första lilla buketten pepparmynta från kolonilotten och gjort te. Vackert gulgrönt som våren själv. Och som tulpanerna en arbetskamrat gick och köpte till mig på lunchrasten för att jag fyllde år igår. En dag som den här kan man bara vara glad.

Min stund har kommit.

Det är dags att erkänna. Jag är en P1-junkie. Kan liksom inte helt lägga av med att hämta hem program. Men jag späder ut dem med lite musik inemellanåt nuförtiden. Och jag har ju faktiskt kapat podcastlistan till halva längden. Och nu; vila till senaste podversionen av Konflikt. Jag bara måste.

Opp amaryllis!

Det här inlägget skulle väl egentligen postas i min och Fias mat- och inspirationsblogg, men eftersom den fortfarande bara är i sin linda (eller kanske rent av fortfarande bara i teorin) och jag ändå inte har nån kamera att ta bilder med så får det hamna här. Jag har en egenhändigt uppdriven amaryllis som blommar här. Lite sent förstås; det var meningen att den skulle blomma till jul. Men det hände inte ett dugg på alla de månader som gått sedan jag tog in den från kolonilotten i september, inte förrän härom veckan. Och nu har den två vackert artärblodröda klockor och två till på gång. Skam den som ger sig.

Svårt att slita sig

från P1 är det när man hör såna här små guldkorn : http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_tankarfordagen_070411011946.mp3
Fler såna åt folket!

Ajöss TV:n...

... och farväl P1. Jag har bestämt mig för att ställa upp tvn på vinden, den används alltför sällan för att den ska få stå här och samla damm. Och P1 ryker från podcast-listan en tid framöver. Det är FÖR mycket stress att se alla intressanta sändningar ackumuleras till en ogenomtränglig snårskog varje vecka. Nu blir det vårsol och lättsinne med P3 Svea istället. Kanske en matnyttig bok inemellanåt, men det får vi se. Ett bra beslut. Imorgon är en annan dag.