Lost Highway.

Jag undrar vad man kommer att hitta i David Lynchs hjärna om han obduceras. Förmodligen något som ingen begriper.

I Have A Dream. (Martin Luther Kings Allra Våtaste Dröm, eller Bitter Subba Utan Annat För Sig)

Tänk om alla som parkerade cyklar i cykelställ skulle använda själva stället på det sätt det är tänkt och i den utsträckning det faktiskt går, istället för att ställa sig på jävla tvären med stödet och ta upp ett halvt cykelställ med EN cykel. Kanhända är det till och med ett lättare uppdrag för G.W.B att skapa fred i mellanöstern än att få folk att cykelparkera som folk. Satan. Godmorgon.

Jetstrimmor.

Rymdimperiets kungliga hovleverantör av låtar som får mitt inre att lyfta - Laakso - gör ett strålande jobb idag. Jag flyger högt och långt på en enda låt: Someone Somewhere. Den som tror sig se mig ser fel. Jag är utom synhåll för hela världen. Det här inlägget är det enda beviset på att jag överhuvudtaget varit i närheten av jorden idag.

Jaha.

Igen. Läste ut Karen Armstrongs Muhammedbiografi idag. Skriven i något slags motkraftsanda till Satansverserna en gång i tiden, vad det verkar. Vilken ädel och fin man han ska ha varit, Muhammed. Men al-Lah, så trist. Jag vill hellre ha teorier om snubbar som bara leker Guds Sändebud för att få de snyggaste tjejerna. Ungefär som Lena Anderssons uppmärksammade jesusporträtt i ett Sommar-program (i P1 såklart) härom året. Min ingifta hardcorefrireligiösa tremänning var riktigt upprörd för att de hade sänt ett sånt program - någon kunde ju tro att det var sant. Det kanske det är oxå. Eller inte. Men det genererar ju lite tankeverksamhet åtminstone.

Been Here All The Time.

Last Days Of April - har de verkligen varit här hela tiden? Och ingen har sagt något (så att jag har hört), utom musikmaestron? Ja, det har de uppenbarligen. Och var var jag?

Hedonism.

Morgonkaffe.

Det är väl för väl...

...att nåt bokförlag tog på sig uppgiften att ge ut Imperiet av Ryszard Kapuscinski på svenska igen. Jag såg den i bokaffären häromdagen. Just nu kommer jag inte ihåg vilket förlag det är, utom att det inte är Månpocket. Snygg blev den oxå, tycker jag. Lite sådär gammaldagsigt upptillkampsvartvitröd. Jojo, den kan man läsa flera gånger. Men man kan ju börja med en.

Städat.

Har dammsugit och det ser bra ut. Det känns inte alls tomt, utan faktiskt riktigt skönt. Det skulle förstås inte skada att svabba av de ynka ytor som jag framlever mina dagar på, men nån måtta får det vara. Jag har ju skött mitt hem i sjukt stor utsträckning idag. Om det blir pk med lågavlönade hembiträden en vacker dag så ska jag skaffa ett. Det kan bli trångt på 23 kvadrat, men hon kanske kan bo i växthuset och sköta lotten på sin lediga dag.

Och nu, mina kära vänner, blir det kaffi. Allt ska man behöva göra själv nuförtiden. När Vårdförbundet fått upp lönen lite åt mig skaffar jag nog en egen barista oxå.

Energi.

Oj. Jag dammar, plockar jordgubbar och lagar mat. Är det midsommarljuset? Skulle inte tro det, det är ju nästan mörkt. Och blött. Men, som favvo-Karin sa att de sa när hon var liten, det är för väl att det kommer ner så att man slipper gå upp efter't. Och som hon oxå sa: ja, det var det lilla roliga, nu är det lika långsamt igen.

Överraskning.

Idag har jag slagit mig själv med häpnad. Jag diskade OCH funderade allvarligt på att dammsuga eller till och med städa ordentligt. Men det gjorde jag inte - det är ju storhelg för bövelen. Om lusten kvarstår imorgon så gör jag det då. Annars kan det lugnt dröja i några månader till. Det är ju bara jag som ser skiten ändå, och kanske skulle jag rent av sakna den om den försvann. Vad tomt det skulle bli.

Midsommar.

Vad fasen, idag kom jag hem och upptäckte att det inte är midsommarafton förrän imorgon. Jag blev så matad med färskpotatis, sill (men den åt jag inte), jordgubbar och glad midsommar-hälsningar på nya jobbet att jag trodde det var storhelgs-OB redan idag. Det var det närmaste jag har kommit ett midsommarfirande på bra många år. Jag är helt enkelt ingen firare, så är det bara. En ny kollega frågade försiktigt om jag var "ensam". Det är jag ju (eftersom det sägs att "efter 30 är man inte singel, då är man ensam"), men det förklarar väl inte att jag inte firar midsommar? Eller jul? Eller gör det det? Kommer jag per automatik att börja äta sill och köpa julklappar till hela släkten om jag blir tvåsam? Ja kanske, för faktiskt köpte jag en födelsepresent (en eltandborste) till en pojkvän en gång och jag firade Hannukah med hela hans familj.
Well, den som lever får se. Till imorgon lär jag iallafall inte ha blivit oensam, så jag kan lugnt förbereda mig på en sillfri kväll och en ledig helg med en trave böcker. Skönt.

Orättvis.

Ja, såklart har jag varit det oxå. Jag åt en jordgubbe från min plantage igår, och den var inte tunnsmakig. För alla jordgubbar är ju inte det. Den här var både fin och god. Vad jag ville säga häromdagen var nog att jag uppskattar hallon mer för att [jag tycker att] de alltid är goda, till skillnad från jordgubbar som [jag tycker] bara är goda ibland. Jo, så var det jag menade. Då var det utklarat. Skönt. Man vill ju inte ha jordgubbarnas branschorganisation på halsen för att man uttryckt sig klantigt. Godnatt.

Sommar.

Årets första mogna smultron gick sitt öde till mötes i min matsmältningskanal idag. Det satt riktigt fint. Några jordgubbar är oxå starkt på gång - helt säkert kan jag få ihop åtminstone en liten tallrik den här veckan. Men jag väntar mest på hallonen, som förvisso dröjer men ser riktigt lovande ut. Hallon, det är grejer det, till skillnad från tunnsmakiga jordgubbar som bara ser fina ut.
Jag försökte döda en snigel igår oxå medelst dränkningsförsök i vattenkannan, men jag tror den simmade ut genom pipen, den illistiga jäveln. Iallafall kom det inte ut något snigellik när jag tömde kannan i växthuset idag. Kanske var det den som gått och knaprat på min fina nyutsatta portlak. Som hämnd. Det hade jag verkligen inte tänkt mig - jag ville ju bara döda den.

Upprepningar.

Vad är det som gör att en hel del filosofer ofta "stammar" på vissa ord, t ex "att att att", "ett ett", "så så så", "men men men men", "sitt sitt sitt", "som som som", "det det det" eller "vad vad vad"? HERREGUD - just nu tror jag att professor Per Baum i Filosofiska Rummet i P1 om värdeobjektivism sätter nytt filosofstamningsrekord. Och detta var ändå inte allt.

Katharsis.

Känslomässigt reningsbad med modern - vilken tid det tog, men vad skönt det var. Oj, vad jag tycker om samtal, hur uppslitande de än må vara. Hittills iallafall.

Men, tror ni inte...

... att jag hittat en självplågarlåt på Laakso's topplirarskiva Mother, Am I Good Looking? Jorå. Eller två faktiskt. Västerbron oxå, men främst The Death Of Us. Förvisso en höghastighetslåt, men det är bara bra. Det är svårare att gråta uppgivet till en snabb låt. Och nu ska jag ju inte gräva ner mig över mina tillkortakommanden en gång till. Det är ingen idé, för det kommer att bli många fler innan jag kommer härifrån. Vilken skit. Det är bara att lassa in.

Ont.

Då har man gjort nån besviken igen. Sin egen mor den här gången. Det kan tyckas vara ett konststycke att få en mamma att skämmas varje gång man visar sig ute bland folk tillsammans, men här har ni en som lyckas. Hver gang, men jag förstår aldrig riktigt hur eller varför. Det är inte roligt. Det är sorgligt och jävligt tragiskt. Jag går och drar nåt gammalt över mig och hoppas att jag vaknar till en splitter ny dag med en tjock, allomslutande och välsignande beläggning av teflon.

Vad trist.

Att vilja vara heroin chic men på riktigt se ut som en välmående sporttjej eller som en sa "som en zornkulla" (sic!).
Att vilja ha en punkrebellfrisyr men i praktiken ha hästsvans.
Att med all den tid man har för handen ändå inte orka bry sig riktigt.

Fuck them, go walk alone.

(Eller If I Had More Ears I Could Hear More Laakso)

Jo, så sjöng Laakso i Hässleholm. Och i Stockholm. Så här är det ju sedan en tid tillbaka: Laakso pekar, jag går. Ensam, om det behövs.

Listen to what Laakso's mama said.

Restlessness grows worse day by day, sa hon. Men egentligen kunde de kanske lika gärna sjunga om hur förträfflig en diktatur är som samhällsordning, om evig tvåsamhet eller vilken skit som helst, om de gör det i en låt som Worst Case Scenario, det har nog ingen betydelse. Med den låten försvinner alla tvivel i världen. Satans perkele, jag kan inte få nog.

Jaha-ja.

Den där fotbollsmatchen hamnade liksom i bakgrunden i afton. Vilket ju i och för sig är en bra bit längre in i förgrunden än de brukar hamna. Bara en massa mål, det är ju inget roligt att kolla på. Efter fyra hade man ju tröttnat rejält och för en bra stund sedan gått över till strykning och sårbarhetsmodeller. Det är inte varje dag en strykbräda har så stor attraktionskraft.

Tänk.

Idag känns det rent av som om jag kan vistas bland människor igen. Två chattar igång samtidigt och det är inte ens lunch ännu. Vad månde bliva av denna dag? Picknick kanske, en pava och fotbollskväll med superhjältinnekompisen och lillhjältinnan? Med dem kan man hitta på vad som helst utan att ha tråkigt, verkar det som (något som väl för övrigt är gemensamt för alla vänner). Jag gör't.
Dagens ledmotiv blir Worst Case Scenario med Laakso. Dammit, den är riktigt jävla skitbra!

Du vet att det är sommar när...

... du måste spotta ut insekter innan du kan säga hej till någon du möter på kvällen.
Jag längtar redan till hösten.

Prettokin Skywalker.

Jag läser Erich Fromm och grunnar på Kärlekens konst. I'll be damned om han inte är något på spåren där, herr Fromm.