Domedagen.

Vad döljer sig bakom luckan i Annakins adventskalender? Du får en (1) gissning.

Oh Laura.

Ujamejen, den sitter som en skön snyting av förtvivlan mitt i solar plexus, Release Me. Men faktiskt gör det inte ont och jag blir inte gråtfärdig. Det är bra. Sånt där har jag haft nog av i år, tycker jag nu. Men snart är året slut så att jag kan börja om på ny självplågarkula om jag finner det nödvändigt. Tack och lov för det, hur skulle det se ut om jag gick omkring och tyckte att livet är så enkelt som det känns idag hela dagarna. Det går ju inte.

Morr.

Söta Sambassadeur skulle spela på K6 i fredags, och det gjorde de oxå. Men hugaligen, vilken trist tillställning. Först fick man vänta på bandet nästan hur länge som helst, och när de väl rev av sina låtar såg det inte ut som om de hade ens en tillstymmelse till själsliv. JA, det var verkligen synd att det inte var fler där än på en trist skoldans, men ett hej till publiken hade väl ändå inte varit att ta i. Jag blev faktiskt lite sne', jag. Men jag har lyssnat på dem idag iallafall. De gör ju ändå fin musik. Det måste vara den de tar sig runt på.