Oh Laura.

Ujamejen, den sitter som en skön snyting av förtvivlan mitt i solar plexus, Release Me. Men faktiskt gör det inte ont och jag blir inte gråtfärdig. Det är bra. Sånt där har jag haft nog av i år, tycker jag nu. Men snart är året slut så att jag kan börja om på ny självplågarkula om jag finner det nödvändigt. Tack och lov för det, hur skulle det se ut om jag gick omkring och tyckte att livet är så enkelt som det känns idag hela dagarna. Det går ju inte.