Julmust-junkie.

C'est moi. Vid en promenad över älven och en titt ner i dess isvattensörja tidigare idag etsade sig ett begär efter en brun, kolsyrad läskedryck fast i mitt sinne - vilket sinne vet jag inte, men det lär inte ha varit det sjätte för det tror jag inte att jag har nåt. Då hade jag antagligen inte behövt leta i hela stan för att få tag i en butelj, som jag nu fick göra. Inte en flaska sockerstinn must så långt ögat kunde nå; till slut gjorde jag det Cocacola drömmer om att alla ska göra på jul - köpte en cola istället. Fast Pepsi. Mest bara för att inte göra som Cocacola vill. Men se, innan jag hunnit korka upp uppdagades som en gåva från skyarna en flaska påskmust i den lilla jourbutiken (ty de var så serviceinriktade att de fortsatte leta trots att jag redan gråtit ut och gått därifrån med min cola) och jag blev inropad igen. På den dammiga läsken hade visserligen datumet gått ut men jag fick pruta ner den till vanligt matvaruaffärspris mot att jag inte skulle komma och klaga om jag fick ont i magen. Och det lovade jag att jag inte skulle. Lite får man ju tåla.