Ont.

Då har man gjort nån besviken igen. Sin egen mor den här gången. Det kan tyckas vara ett konststycke att få en mamma att skämmas varje gång man visar sig ute bland folk tillsammans, men här har ni en som lyckas. Hver gang, men jag förstår aldrig riktigt hur eller varför. Det är inte roligt. Det är sorgligt och jävligt tragiskt. Jag går och drar nåt gammalt över mig och hoppas att jag vaknar till en splitter ny dag med en tjock, allomslutande och välsignande beläggning av teflon.