Jaha.

Igen. Läste ut Karen Armstrongs Muhammedbiografi idag. Skriven i något slags motkraftsanda till Satansverserna en gång i tiden, vad det verkar. Vilken ädel och fin man han ska ha varit, Muhammed. Men al-Lah, så trist. Jag vill hellre ha teorier om snubbar som bara leker Guds Sändebud för att få de snyggaste tjejerna. Ungefär som Lena Anderssons uppmärksammade jesusporträtt i ett Sommar-program (i P1 såklart) härom året. Min ingifta hardcorefrireligiösa tremänning var riktigt upprörd för att de hade sänt ett sånt program - någon kunde ju tro att det var sant. Det kanske det är oxå. Eller inte. Men det genererar ju lite tankeverksamhet åtminstone.