Eller

kanske gifter jag mig med Jesse Malin istället. Inte bara för att han gjort bra musik utan för att han har släppt en skiva med namnet The Fine Art Of Self Destruction. Den skulle man kunna tro att han gjort just till mig eftersom den (och han) dök upp i mitt liv just när jag ägnat en hel helg åt att göra köttfärs av mig själv. Men idag, ja faktiskt redan igår, kunde jag se lite klarare på situationen. Ibland har jag verkligen anledning att tro att det finns en makt som sätter rätt saker i händerna på mig, efter att ha påmint mig om min enkla uselhet. Det är bara att tacka och ta emot och hoppas att jag finner nåd. Hos mig själv i första hand. Och den biten tror jag att jag rott i land just nu.