Festival-syra.

Siesta! i korthet:

Något jag inte väntat mig att uppleva på en festival (eller någon annanstans):
Hudfärgade nylonstrumpor tillsammans med foppaskor (hur kunde foppasko-psykosen uppstå?).
En mängd människor bärandes (skitfula) glasögonbågar utan glas.

Något jag borde ha kunnat vänta mig att uppleva på en festival, men alldeles hade glömt/förträngt:
Överförfriskade människor dansandes fram i armkrok/bredd.
Trasiga skor och byxor som hålls samman blott av bärarens vilja.
Människor med dålig hållning.
(Företrädesvis) unga män med brallorna så långt ned att de måste gå bredbent för att inte bli barbenta.
Hello Kitty-mode.

Något jag uppskattade:
Laakso, Shout Out Louds, Miss Li, Ed Harcourt, Kristofer Åström. Att åka hem. Jesse Malin blir det inget giftermål med - han var skittrist.

I övrigt dominerade ett kasst ljud, med en bas som kunnat sätta igång vilket ileus som helst. Ingen kan ha gått hem från den festivalen med tarmparalys. Och det är ju bra.