Ingen yatzy direkt.

Father forgive me, for I have sinned.
Hur säger man det på svenska egentligen? Sällan, eller rättare sagt aldrig, har jag sett eller hört en svensk bikt. Men nu är det kanske på tiden: jag har i lönndom anklagat en kär person för att vara en känslomässig dvärg (och sedan skoningslöst outat mig själv). Det är naturligtvis inte alls sant, men jag var arg och frustrerad, och dessutom har jag nog själv en släng av känslomässig gigantism inemellanåt. Inte mycket till försvar egentligen, men som han själv sa en gång: bara för att man är trettiofem betyder det inte att man inte gör ogenomtänkta saker. Det är så sant som det är sagt. Och jag var faktiskt bara trettiofyra på den tiden. Så förlåt mig.