onsdag 18 juli 2007

Biten.

Första fästingbettet i livet. Underligt hur välbekant man är med sin kropp ibland. Man har så mycket prickar och fläckar man sällan tänker på, men jag såg att den där lilla dutten inte hörde till mig, vilket var en riktig iakttagelse. Nu är den borta, och det är bara att hoppas att det var en frisk liten jävel. Den som lever får se.

1 kommentar:

Anonym sa...

hej sötis, jag tycker det är mer konstigt att dom små blodsugarna inte fått en chans tidigare. Du som är en kalasbrud. /Modesty -som flytt till myggen i Karlstad