.

En lätt ångestgenererande lapp låg i mitt brevinkast efter hemkomsten från Paradiset igår. Min nya granne tycker att jag "gärna får sms:a om jag vill, det vore roligt. Nummer, kram.", och jag blev Aspergerförundrad och sedan förbannad. Vad betyder sånt där? Roligt? Kram???? Nej nej nej, övertramp - det är inte ok att krama mig för att jag lånat ut en kopp socker och sagt hej och välkommen till huset. Och varför sms:a när vi bor knappa två meter från varandra? Betydligt enklare och snabbare att ringa på. Och om jag vill? Vad säger de sociala konventionerna om sånt här, egentligen? Min omedelbara impuls var att säga till honom att "(vadfangördu, det här har jag inte bett om,) det vill jag inte", men så tycker inte alla att man ska göra, så det har jag inte gjort. Skicka ett sms och säga "tack men nej tack" - men jag vill ju inte sms:a. Alls. Det kanske inte ens betyder nåt särskilt, men varför då inte nöja sig med ett hej i trappen eller en vink i fönstret? Lämna det obesvarat? Det känns aldrig rätt att inte svara på tilltal. Uj. Nästan en fråga för Magdalena Ribbing, detta.