... och hon är sååå lycklig...

Fyfan, vad jag har det bra. Jag tog steget jag aldrig trott att jag skulle ta - jag flyttade till stan, och ångrar mig inte en sekund även om lägenheten är en styggelse i sig. Sovmorgon och bara hälften så långt tilll skolan som förut, en tôppkômpis snett över gatan bjuder på nystekt pannbiff, vin och viktigt prat, och sen är det bara att ragla hem en sisådär 50 meter. Så här vill jag ha det varje dag. Kanske blir jag vinalkis på kuppen, men det kan vara det värt.