Un-kär.

Min kärlek till huset i gläntan har svalnat. Knappt en blånande granklädd kulle eller ett glittrande vatten på vägen från Östmark. Bara en och en halv mil grusväg som gick i princip raktraktrakt. Och jag vill ju inte åka igenom det vackraste av alla landskap för att hamna i en glänta utan utsikt som skulle kunna ligga var som helst, även om huset var precis som jag hade önskat. Då tar jag hellre en heldag och sätter mig och tittar på utsikten nånstans i Rådom-trakten tills vidare. Där vill jag leva och där vill jag dö. Kanske lite kräset, men vaffan, det är ju jag som bestämmer. Jag vill nog hellre bo i utkanten av en skog, så att man ser lite annat oxå. Mina tre agenter med gott om tid (pensionärer) och känningar i norra Värmland är satta på fortsatt spaning. Kanhända ångrar jag mig när mäklar'n ska avsluta affären och ingen annan vill ha det. Påminn mig då.